Sällskapslivets Hemligheter 
ingen regel utan undantag

Det gifves dock ingen regel utan undantag,

 men det vore lyckligast om blott de unga flickor, som uppväxa i nästan samma lefnadsförhållanden, närma sig hvarandra i mera innerlig vänskap; ty en flicka, som lefver i beständigt öfverflöd, och i det hela taget från morgon till afton blott har rikedom med alla dess herrligheter för ögonen,

 och en flicka, som på grund af föräldrarnes små inkomster, måste vänja sig vid att sakna mycket, de skola ej kunna fullkomligt förstå hvarandra, och den ena skall ofta, utan att veta det, ja till och med utan att vilja det, komma att såra den andra.

Det erfordras en hög grad af bildning och takt,

 för att man icke ömsesidigt skall såra hvarann, genom lefnadsvilkorens olikhet.
Samma regel gäller, då en af dem tillhör den högre adeln och den andra tillhör borgarklassen, äfven då finnas klippor, som ett barn lätt öfverser, men som för den unga flickan ofta kan gifva anledning till obehagligheter.

Men framförallt måste hvarje flicka undvika att umgås med 

sådana som visa sig frånstötande, som äro råa och obildade i sitt uppförande, som med sin klädsel söka att tilldraga sig mängdens uppmärksamhet och dylikt, äfven om dessa flickor höra till en fin familj och långtifrån tillhöra den samfundsklass som hvarje ärbar flicka bör aflägsna sig ifrån.