Magnus Stenbock
 fortsättning

Sedan Stenbock kommit i fiendens närhet

stannade han och lät folket laga sig i ordning, 
till anfall. Han red upp och ned mellan leden och uppmuntrade sina män 
med vänligt tilltal.
Om han därvid såg någon modfälld hänga hufvudet, säges det, att han med handen upplyft det och sagt:

Se ond ut, min gosse, såspringer dansken för dig.”

Också intogos de svenska krigarne av ett brinnande begär att mäta sig med söndagsmännen, såsom de kallade sina motståndare för dessas bättre och prydligare utrustning.

Vid middagen den 28 februari 1710 började striden.

 Den blev snart särdeles häftig och uthållande å svenskarnes vänstra flygel,
där anföraren, general Burensköld, tillfångatogs och
trupperna voro nära att övermannas. Efter en hårdnackad strid vunno de dock slutligen,
en fullkomlig seger.

Den högra flygeln hade en lättare framgång.
Dess rytteri kunde därför understödja så väl den hårdt ansatta vänstra flygeln 
som ock det i midten ställda fotfolket.

Då svenske artilleribefälhafvaren, Karl Cronstedt, 

med sina lätta kanoners mördande eld hade kommit nära intill danska-fotfolket, 
upplöste sig slutligen detta i den vildaste flykt.
Efter tre timmars strid var Stenbock herre över slagfältet.
Fiendens läger och artilleri föllo i svenskarnes händer, 
ock troligen hade hela dess återstående styrka blifvit tagen., 
om Stenbock tilltrott sig att genast anfalla Helsingborg

Men han ansåg sig icke äga tillräcklig styrka därtill. 

När Cronstedt börjat inkasta bomber i staden, inskeppade sig danskarne,
 sedan de dödat sina hästar och uppbränt sina förråd.
På sjette dagen efter slaget fanns utom fångarne af den nyss så stolta danska hären 
ingen man kvar på den skånska jorden, på vilken danskarne sedan aldrig
som fiender landstigit. Stenbock hälsades nu som befriare 
med jubel över hela fäderneslandet.

Slut om Stenbock