Gustav Vasa Tyckte

 Inte Om 

"Örontasslaren"

Gustav Vasa

Då Gustav Vasa blev äldre och hans barn började växa
upp, hände det ofta, att han efter måltiden satte sig framför
eldbrasan, samtalade med dem och gav dem
allahanda förmaningar.
Det var en konungaskola med hänseende till
så väl lärare som lärjungar.

»Varen ståndaktiga i tron, eniga inbördes!»

 sade han. »Om I bristen i det förra, så förtörnen 

i Gud; genom inbördes tvister bliven i ett rov för människor. 

Gören nödda krig, onödda fred!

Men hotar grannen, så slån till!

Redan i min barndom och allt sedan har jag
varit i örlig, och jag har grånat i harnesk.
Tron mig, söken freden på allt sätt!»
Då han såg dem yvas över sin konungsliga börd sade han:

 »Människa som människa.
Då skådespelet är slut, äro vi ock alla lika.»

En annan gång sade han:

»i skolen alla saker väl begrunda, fort verkställa och därvid bliva.
Skjuten ingenting till morgondagen!
De rådslag, som ej i rätt tid utföras, likna moln utan regn i svår torka.

Låten allting ske på sin tid, så räcker eder tiden till,

likaså för ämbetsmännen ända neder.

Annars bliva förargelse, hafs och dröjsmål i alla delar.»

En annan gång yttrade Gustav: 

»Det är den befallandes fel; om den lydande icke lyder

 ty lagen skall utan krus följas och städse. Ingen görej vad han vill,

utan vad han bör!
Ingen ämbetsman må lidas, som ej är behöivlig, nyttig ooh flitig! 

Morgonstund har guld i mund. Dagdrivaren bort!
Men den gode arbetaren i vingården ske heder och belöning!

Edra män skola leva i tukt och Herrens! förmaning 

och hålla ålderdomen i vördnad. Den, som det ej gör, må utstötas,

 likaså “örontasslaren!”

Omgiven eder alltid med dugliga män och av en ren levnad! 

Man tror om eder, vad man vet om dessa.»

Svensken , sade han vidare,

är högsint, ofta i ogjort väder, och regeringssjuk.
Han behöver en orädd konung med "karlasinne”.
Han lider icke orättvisa eller träldom, ej heller en mes.

Honom höves en glättig men ock barsk herre,

som ej lägger fingrarna emellan.

I krig vill han veta av blod men ingen underhandling 

och skämmes vid att hava litet gjort.

Älsken och hedren därför detta gamla rike, vars inbyggare 

varit vida omkring och tuktat dem där ute i öster, väster och söder !

Vidmakthållen och förmeren hospital, skolor och
knektväsendet både till lands och sjöss!
Älsken och hedren lantbruk, bergverk, handel,
men även boken och konsterna!

Undersåtarna skola då göra så med; 

förty man apar eder. Älsken därför själva och hållen undersåtarna

 till Guds rena ord, bön och kyrkogång, ty därpå ligger stor makt både för
själens och landets ro. Älsken undersåtarna, 

så älska de rättsinnade eder, och med dem kunnen I styra de andra.
Så har jag gjort. Kära barn!

Jag haver med Guds nåd arbetat

 på edert tillbörliga upptuktande. Förbliven sådana till edert

och andras fromma, och besinnen, att en konungs minne

 ej bör löpa bort med klockljudet men förbliva i undersåtarnas hjärtan!

Mera

Meny