Passa Er För Tjejer Farliga Grejer
Passa Er För Tjejer Farliga Grejer
Råd På Prosa
Min son!
Besinna de tingen tre!
På dem de dödlige snava
och över sig samla osägeligt ve
och neder i jorden sig grava!
Vad härligt blir ej den yngling av,
som ej var någonsin lustans slav,
ej heller världens och ödets?
Min son!
Besinna de tingen tre!
På dem de dödlige snava
och över sig samla osägeligt ve
och neder i jorden sig grava!
Vad härligt blir ej den yngling av,
som ej var någonsin lustans slav,
ej heller världens och ödets?
Vet, lustan är ett försåtligt ting;
för den må du grant dig akta!
Bland nöjets blommor,
en orm i ring, hon ligger och rör sig så sakta,
som ömsom gråter och skrattar.
För hennes bifall med bråk och spring
du huvud och fötter mattar, —
tills, tärd och trött, du ej mer förmår,
då vänder hon ryggen till dig och går
att andra locka och gäcka.
på vilket du orätt skyller,
när feg och redlös du driver kring
för vinden, som seglet fyller,
till dess du kantrar på dolda skär;
för sen din ånger och suck då är,
att du ej höll uti styret.
där inne var oren låga;
sök framför allt ditt samvetes frid,
och känn din ädla förmåga!
på egen botten, och blicken välv
med tröstfullt hopp åt himlen.
Bland nöjets blommor,
en orm i ring, hon ligger och rör sig så sakta,
tills hon ditt dårade hjärta når;
då hugger hon till och ger dig sår,
dem jordens örter ej läka.
då hugger hon till och ger dig sår,
dem jordens örter ej läka.
Och världen är ett fåfängligt ting,
som ömsom gråter och skrattar.
För hennes bifall med bråk och spring
du huvud och fötter mattar, —
tills, tärd och trött, du ej mer förmår,
då vänder hon ryggen till dig och går
att andra locka och gäcka.
Men ödet är ett inbillat ting,
på vilket du orätt skyller,
när feg och redlös du driver kring
för vinden, som seglet fyller,
till dess du kantrar på dolda skär;
för sen din ånger och suck då är,
att du ej höll uti styret.
Så styr ditt hjärta och kväv i tid
där inne var oren låga;
sök framför allt ditt samvetes frid,
och känn din ädla förmåga!
Stå sedan trygg, en man för sig själv,
på egen botten, och blicken välv
med tröstfullt hopp åt himlen.