Tror Du Att Det 

Var Mvcket 

Skratt I Klassrummet ?

Sverige, Sverige framför allt på jorden,

älskade och dyra fosterland!
För ditt altar, för den höga Norden flammar hjärtat av en helig brand.
Skön du är uti din enfald, moder,
skön från tidevarv till tidevarv.
Sår och segrar har du till klenoder, torftighet och mannabragd till arv.

Stor du är att lida och försaka,
stum din tunga, skarp din klinga är;
därför blev du korad ut att vaka
såsom förpost emot nattens här.
Skulle du i jättestridens dunder vackla på din ljusa bana?
Nej, du kan gå framåt, du kan gå under;
men åt sidan ej, tillbaka ej.

Ofta stod du undergången nära,

 blödande vid brustet riddarsvärd;
men du höjde dig i glans och ära upp till en förnyad himlafärd.
Härligt, härligt är du lottad vorden, där du går mot stjärnorna din gång.
Därför, framför allt på hela jorden,
Sverige, Sverige, hylle dig min sång!

Makter, höga, tysta, allvarsamma, bo i nordanskog, i nordanfjäll,

hålla vård kring trofast kärleksflamma, lågande på blodstänkt offerhäll.
Och så länge än den lågan skiner genom mörkret ifrån strand till strand, står du mellan störtande ruiner
lugn och stark och glad, o fosterland!

G. L. Silverstolpe

/På den tiden fick läraren bestraffa eleverna
med ris och örfilar utan att bli åtalad./
Gustav

Mera

Meny