Konsten Att Samtala
Qvinlig takt och ett behagligt sätt

Att fråga för att omedelbart
derefter sjelf afgifva svaret

 är i och för sig så löjligt, att det nästan förefaller omöjligt att någon kan göra sig skyldig till en sådan taktlöshet, och likväl ar denna för så kallad konversation ej sällsynt, men alltid föremål för skämtsamma anmärkningar.

Samtalets kärna är emellertid det ömsesidiga utbytet af meningar och tankar. Medan höfligheten visserligen föreskrifver att t. ex. unga damer ej motsäga de äldre, men endast deremot vid sådana tillfällen, då de ej kunna dela deras mening, antingen tystna helt och hållet eller anspråkslöst och i passande ordalag yttra sig.

Det kan dock ej alltid uppställas såsom regel,

 att man skall bifalla andras meningar. Med värdigt allvar äfvensom behagligt skämtande, kan en bildad qvinna, såväl i sällskap med damer som herrar tillkännagifva sin tanke angående ett och annat, men hon bor aldrig förifra sig ännu mindre visa häftighet och trots, eller visa sig bitter och sårande.

Qvinlig takt och ett behagligt sätt, i förening med värdighet och lugn, bör alltid karakterisera en bildad qvinnas uppträdande under konversationen. Om man i sällskapslifvet alltid skulle bifalla andras meningar, andras åsigter, så skulle naturligtvis samtalet inom kort blifva dödande ledsamt.